Det var ett tag sen som jag bloggade och det har berott på massa olika saker som dykt upp i livet! Men känner att idag orkar jag skriva lite...   

Först och främst vill jag bara be om ursäkt till allas liv som jag "mörknat" med min nedstämdhet och dom som dissat under min svacka i livet, för jag har verkligen mått sååååå sjukt dåligt. Jag har levt i en bubbla helt för mig själv, har inte ens kännt igen mig själv!

Också för att jag behövt tid att bara göra ingenting och kämpa med att komma på fötter igen. 

Det går inte att beskriva känslan av att ha gått från en tjej som börjat få ganska bra självförtroende och stora planer på livet och framtiden, till att bara tappa luften och bli helt tom i skallen och landa längst ner i den mörkaste och läskigaste fällan som finns.

Ingenting har berört mig, inget har betytt något för mig , inget har heller kunnat uppmuntra mig under min mörkaste tid. Precis ALLT har varit otroligt jobbigt.... Som om jag bara orkat existera på halvtid i mitt egna liv. Trött- och orkelösheten har tagit över min kropp och allt har bara kännts som en enda stor skam. Har varit helt apatisk och bara gått på autopilot under största delen av tiden.

Bara det att man måste förklara att allt är bra och att jag jobbar på som vanligt och att "inget är fel på mig" när man träffar nya och även bekanta människor.  Man vill liksom inte verka dålig på något sätt, men har svårt att acceptera den jag är då det inte syns på utsidan vad det är som jag går runt och bär på. Många ser mig som en glad, frisk och söt liten tjej som inte har några alls problem i livet. Jo kanske att nå upp till högsta hyllan, men nej!

Varför går man alltid runt och tänker vad andra ska tycka om en? 

Jag vet inte var jag ska börja om eller vad som kan få mig att börja se ljust på saker och ting när allt känns hopplöst. Men jag vill bara säga att jag fortsätter att kämpa och att jag tar en dag i taget så de ska nog bli bra. Tack till alla er som har respekterat och stått ut med mig.

Har storstädat heeeela lägenheten idag då den nästan har förfallit... Näää men det var något som verkligen behövdes. Både för att rensa tankar och damm.  

Nog om detta! Trevlig söndag på er   

Ja nu är det nog. Jag har svårt att koncentrera mig på mitt jobb för allt jag gör blir halvdant, jag ballar ur för ingenting, jag hittar inte glädjen i någoting alls och allting är bara så extremt jävla jobbigt då ångesten har tagit över mitt huvud igen. Jag är så utmattad på dagarna och har ont i kroppen då jag är i ett skov. I fredags låg jag i sängen konstant hela dagen och sov.. Hade ingen ork i kroppen och kunde kanppt gå ut med hundarna. Jag gick upp kl 18 då jag blev väckt och fick gå upp. Innan jag somnar på kvällarna med hjälp av sömnmedel måste jag skriva av alla mina tankar som snurrar i huvudet då det bara är massa saker som gör mig arg och dumma saker som jag tror ska hända. Jag vaknar upp med ångest varenda morgon och då är hela dagen förstörd. Ungefär så ser min vardag ut nu för tiden. Jag tar ut alla mina rädslor i förväg och de kan se ut på olika sätt som att man kommer sluta upp som hemlös för att ,man inte orkar prestera eller att man blir lämnad ensam eller blir dömd för den man är typ. Det har tagit tid för mig att ens orka skriva ner alla dessa tankar då hjärnan är helt matt.

Jag läste här om dagen ur en blogg där någon hade skrivit som stämmer exakt in på mig hur det är att leva med deppression, social fobi och ångest. Vem kunde tro att jag lider av det det? Tänkte radda upp lite meningar till er som inte förstår!

Depression är när du under en längre tid har känt dig nedstämd och inte riktigt kan koncentrera dig på vardagarna. Eller känner orkeslöshet eller bara meningslöshet, då kan du vara i en depression. Att få depression kan variera mellan olika, de kan vara på grund av stress som du som person inte kan påverka. Förlust eller konflikter med personer du tycker om, då uppstår även en stress. Antingen har man det en liten period i livet eller som jag fööör länge utan att det blir bättre.

Hur är det att leva med depression? Tänk dig en sommar utan sol, en vinter utan snö du kommer inte finna lycka i det. I en depression känner du dig exakt så, vart är min lycka när jag behöver den? Du försöker hitta på saker du gillar, men finner inte lyckan i det på samma sätt som du gjorde förr. Jag vill oftast dölja när jag mår dåligt, därför använder jag mig av en metod som jag kallar ''masken''. Då jag 'sätter på'' mig en mask som visar bara lycka, men egentligen bakom denna är den en ledsen tjej som vill ligga i ett mörkt rum. Man orkar egentligen ingenting, folk kan tro att man är ''lat'' men i själva verket är det inte lathet utan depressionen som utlöses. Jag sover dåligt på nätterna och kan lätt sova till 12 på dagarna och det beror inte på att man inte gjort något med sitt liv typ att man blivit försoffad utan det är helt enkelt deppressionen som är igång. 

Socialfobi är när du får ångest inom dig när du står i centrum och får en massa uppmärksamhet. Man är väldigt rädd att folk ska döma allting man gör, och att man ofta gör bort sig. Att ha socialfobi är inte samma problem som ''rampfeber'' eller ''nervös inför ett tal'' utan det är någonting snäppet värre. Livet begränsar en och sätter gränser med socialfobi lever du inte längre samma liv som innan du kommer känna starkare ångest.

Hur är det att leva med socialfobi? Det är som att du står framför alla människor men inom dig händer det någonting ingen annan kan se. Du börja känna en känsla som jag inte kan förklara, en hemskt känsla. Du vill  bara springa därifrån, du vill stänga in dig ensam i ett mörkt rum där ingen kan hitta dig. Bara vara ensam, inte ha någon kontakt alls. Jag blir yr när detta infaller mig, och måste sätta mig ner direkt för att jag kan svimma annars. Fingrar domnar bort, och du får en grov ångest i bröstet och vill bara gråta. 

Ångest är en stark känsla i din kropp av oro och rädsla. Det är en otroligt otroligt stark känsla i kroppen som kan vara svår att förstå att de har att göra med hur du mår psykiskt. Det finns olika punkter av ångest

* Dom personer som får det en gång i livet

* Medans andra kan ha en stark ångest som sitter kvar och återkommer. 

Ångesten gör att din stress är värre än andra människors, minsta lilla som du blir stressad över kommer ångesten direkt på besök. 

Hur är det att leva med ångest? Det kännas som man lever instängd i en platslåda, omvärlden ser dig, men du kan inte se dom. Du tror att du är ensam men egentligen inte är det alltså avskärmande från omvärlden. Jag har det väldigt svårt att slappna av, jag måste alltid ha reda på exakt allting och se mig omkring.  På grund av min ångest blir jag så otroligt lätt irriterad, jag är rastlös jag kan inte vara stilla för länge utan måste röra på mig och blir otroligt otålig som person. 

Att kränka någon som har en depression är det dummaste du kan göra, för vi kämpar varje dag. Tar vi oss igenom en dag känner vi oss otroligt stolta, för att det är jobbigare för oss. Det är inte bara att göra dom saker i sin vardag som man måste. Utan dessa saker som är er vardag är lätt för er, men för oss är det tre gånger så mycket svårare. Vi alla har dåliga dagar men vi har dåliga dagar oftast varje jäkla dag. Ni förstår inte hur jobbigt det är inte kunna leva ett normalt liv där man kan göra allting, jobba, ha kul utan att behöva använda en mask. Har du någon av dessa ''sjukdomar'' så ska du veta, du är inte ensam. Det är otroligt många andra människor som har det och du är lika viktig som alla andra människor. Vi är alla lika värdefulla. 

Jag har kämpat i flera år (så länge jag kan minnas) med dessa plågor på grund av min livssituation och annat under så lång tid utan hjälp med det psykiska. Men sen fick jag äntligen hjälp utav experter som också kunde underlätta min vardag med olika tips där man också blev påmind att man faktiskt är sjuk och tex har nedsatt arbetsförmåga osv...

Jag har verkligen kämpat som om jag vore frisk sedan jag gick ur skolan för att jag inte visste att man kunde få ekonomisk hjälp. Jag har tackat ja till alla jobb som jag kunnat få även om det inte varit lämpligt just för att man förtränger sina sjukdomar. Det var jobbigt till en början att faktiskt ta steget att be om hjälp men gud vad det har lättat på hjärtat att få hjälp och få stöttning att det är ok att vara sjuk. Mina antideppressiva hjälpte mig en bra bit på vägen så känner ni där ute att texten stämmer på er så sök hjälp för det finns att få!

Jag slutade med mina anti för att jag mådde bättre men som jag skrivit i min andra inlägg, men jag funderar starkt på att börja med någon sort igen för det här håller inte... Då jag känner att jag är tillbaka på ruta 1 igen.

Ha en trevlig söndag och hör av dig till mig om du känner samma eller bara vill dela känslor!

Hejsan hejsan!

Vilket utmande jobb jag har!

Det kan verkligen skilja sig från dag till dag då man tar kontakt med så många människor som man både känner och inte. Vissa blir man positivt överraskade av medans andra har tråkiga attityder.  Men sådant får man räkna med. Det är inte alltid jätteroligt men om man tänker hur mycket det kommer vara värt i framtiden för jobbet man gör nu. Det gäller att inte ge upp och förstå vad det är man jobbar för! Jag har ett varför som driver mig till att göta saker utamför min comfortzon som jag aldrig annars skulle ha tanke på att göra annars.Typ som att ta upp kontakten med folk som man både känner och inte känner. Det är ett jobb som får mig att utvecklas som person. Allt är tack vare Forever, de ger mig en chans att kunna leva det livet som jag själv vill och kunna uppleva saker som jag aldrig någonsin vågat drömma om. Kommer skriva om mina varför i eget inlägg.

Bortsett från de jobbiga stunder så finns det inget bättre än att kunna sitta ute i skogen på en sten i solen och jobba. Det är väldigt tacksamt och avkopplande   

Nu var det ett tag sedan som jag bloggade.

Det beror bland annat på att jag inte har orkat på grund av en käftsmäll som jag fått av mina utsättningssymptom efter mina antidepressiva piller. Min hjärna håller på att förändras och då blir bieffekterna nästan dubbelt så jobbiga som de var i början av processen. Det har tagit kål på mig då jag knappt känner igen mig själv längre. Jag har hört att det bara är under en period som symptomen varar. Jag hatar när jag inte kan ha kontroll över mig själv då jag har ångestattacker och deppressionssvackor emellanåt. Det går inte att tänka klart och närminnet är typ som en guldfisk då det bara försvinner ur huvudet och man känner sig så efterbliven, och det är väldigt påfrestande då jag vet att inte detta är likt mig. Samtidigt får man magont och läskiga hjärnzippar så fort man fokuserar med blicken på saker. Inte nog med att man måste ha solglasögon så fort det är ljust ute då jag blev extremt ljuskänslig och inte heller klarar av höga ljud, vilket leder till huvudvärk och sjuk iriitation. 

Det som jag lider mest av är min extrema humörssvängningar som inte är att leka med   blir otroligt lättirriterad och kan bli det av ingen anledning alls... Känslorna svamlar runt i huvudet och har då haft svårt att fokusera på allting runt omkring mig.  Har svårt att läsa och fokusera på läsning av texter och ord då synen har blivit dåsig. Det är svårt att uppfatta handlingen i det man läser då allt bara susar framför ögonen   Jag sluddrar när jag pratar och måste ibland stanna upp och leta upp vanliga ord som bara kan vara som bortblåsta i skallen på mig vilket är ett problem när man har möten inom jobbet och vill verka proffisionell. 

Jag valde att sluta med mina tabletter på grund av att jag mått bättre psykiskt och kände att det var dags att trappa ner och till sist sluta. Jag har mått så otroligt bra och verkligen jobbat med alla jobbiga problem som kommit mot mig och försökt tänka positivt och verkligen velat få ut något av mitt liv. Jag har kännt mig som en ny människa och har hunnit växa en bra bit och hittat mina mål i livet. 

Jag ska ge det några dagar och se hur jag känner mig... Annars får jag sväja stoltheten och acceptera att jag är den jag är och snällt börja knapra dessa glädjepiller igen. Jag har gått igenom mycket i mitt liv som jag går runt och bär på och som inte försvinner av sig själv. Har försökt att ha i tankar att man inte ska påverkas av sin bakgrund och bara försöka se framåt men det är inte alltid så lätt. Man ska vara snäll mot sig själv (vilket jag har svårt för) men det är något att ta tag i härnäst och försöka påminna sig själv om med jämna mellanrum. Det är dig själv du umgås med varje dag i resten av ditt liv och därför ska du skämma bort dig själv och lyssna på din kropp. 

Jag har samtidigt lagt ner fysiskt arbete i min verksamhet även om jag har mina problem som jag skrivit ovan, då det är bra att man är lite aktiv, annars är det lätt att man tappar allt och kanske fastnar och mår ännu sämre.

Jag är en fighter och jag kommer fortsätta att kämpa för mina mål.

Hela min helg blev inställd på grund av att jag i fredags blev dunderförkyld med influensa   så det fick bli hemma arbete istället, men det skadar inte. Ibland går det inte som man vill men då är det bara till att bita ihop och göra det bästa av saken. Det är något jag försöker lära mig då det tar himla mycket energi av att gå och mala över saker som inte går som man vill.

Jag ser fram emot en ny vecka med nya möjligheter då en hel del möten är inplanerade med personer som är intresserade av att höra businessen!

 Jag har hunnit strukturera lite bland mina produkter så de har fått en egen plats i vardagsrummet.

Det känns som att saker börjar falla på plats även om saker och tng tar sin lika tid. Jag tar en dag i taget då jag märkt att det inte går att stressa   

Hade inte så mycket mer att skriva om idag. 

Ha en fotsatt skön söndag :)

När man tänker tillbaka på sitt gamla jobb och känner att man aldrig mer skulle kunna tänka sig att jobba liknande någonsin igen! Eller jo kanske för någon dag sådär men inget långvarit. Jag har blivit så bekväm i detta yrke så det skulle nog vara svårt då man blir så bortskämd. Jag kan sitta ner när jag vill, jag kan ta paus när jag vill, jag kan äta lunch när jag vill och var jag vill. Det bästa av allt är att jag kan jobba hur jag vill utan att någon kommer och säger till en hur man ska jobba för att någon tjome ska bli nöjd.

Jag säger inte att det är fel med ett "vanligt" jobb men alla vi människor tycker olika och vissa gillar att gå till ett fast ställe instängd i 8 timmar och slita sönder sin kropp.  Nä kanske inte gillar att slita sönder sin kropp men kanske inte vågar testa nya saker eller kliva ur sin comfortzon.

Jag kan säga att det gjorde inte jag heller innan jag kom i kontakt med Forever för jag visste inte om deras möjligheter förrän jag fick höra en BP.  

Jag får en känsla av frihet och blir tryggare i yrket för varje dag. Även om det ibland kan vara lite kämpigt att få kontakt med människor som inte heller har en aning om detta yrke så ger jag inte upp. Jag vet att yrket är seriöst och att man kan gå hur långt som helst bara man har viljan. Jag vet flera som har lyckats som är "vanliga" människor och har alla börjat från scratch !

Nu har jag bestämt mig för att jag ska gå för manager och vill att allt ska hända på studs så klart men allt tar sin lilla tid  

Vill bara att man ska veta att alla  kan gå med och jobba i mitt team för att sikta mot samma mål och ha riktigt roligt på köpet!

Gå gärna in på min hemsida www.myaloevera.se/foreverlupus  kika på olika videos och låt dig inspireras :)

Hello!

Nu ikväll gjorde jag mitt allra första egna 1 to 1 möte med lite extra kött på benen.  Det gick förvånansvärt bra det med   

Måste säga att en av dem som lyssnade aldrig hade kunnat tänka sig att Forever någonsin var såååå stort och att de hade så många möjligheter att erbjuda. Då blir man glad om det är över någons förväntan. Jag längtar så sjukt mycket tills det nappar på kroken och det kan börja bli ännu roligare att kunna  jobba med någon man själv valt ut att ha i sitt team och bara köra på!

På fredag ska jag köra ner till Skåne igen för ännu fler visningar och presentationer. Jag försöker att klämma in så mycket som möjligt då när jag ändå är nere. Det som jag älskar med detta jobbet är att jag har möjlighet att träffa alla mina släktingar i Skåne mycket oftare än vad jag gjorde innan då man hade fullt upp med andra jobb som man var fast på. Det är så fritt att kuna planera och bestämma över sin egen tid samtidigt som man jobbar och tjänar pengar och samtidigt har möjlighet att träffa sina kära släktingar. 

Samtidigt tar man kontakt med sina gamla klasskompisar som man inte träffat på miljoner år och får möjlighet att träffa dem över en fika :) Hur bra som helst!

Denna morgon har jag startat genom att stiga upp och brygga en kopp kaffe som jag ska ha som sällskap vid mitt morgon arbete här hemma.  Idag ska jag träffa min handledare i Ullared på en fika för lite uppföljning = jobb.  I helgen ska jag  ner till Skåne för visningar och business presentationer så jag har planerat in så många som möjligt vid samma tillfälle. Dagens arbete blir till att förbereda mig inför helgen och att försöka vara kreativ då jag ska bygga ihop provpåsar som folk kan få ta med hem och testa i tre dagar för att sedan skicka vidare till sin granne eller vän. På så sätt får folk en chans att testa på saker i lugn och ro hemma.  Idag ska jag även ta kontakt med olika personer som kan tänka sig ha en visning. 

Det känns verkligen som att jag har hittat rätt jobb som passar mig!

Jag trodde aldrig att denna dagen skulle komma  då jag skulle kunna få använda min kreativa sida för att kunna försörja mig. Nu när Madde har hittat mig som anden i lampan så kör jag på så de ryker! Typ som en vulkan får utbrott efter 10000 år.  

Allting har sina utmaningar i detta jobbet så det gäller att inte ge upp! Det som driver mig genom detta arbete är mitt varför! Det som jag tänker på så fort de inte går som jag vill. Har jag ett tydligt mål så kan de ta mig hur långt som helst.

Nu har jag druckit upp mitt kaffe, så jag ska göra mig i ordning för nästa stopp i dagens planering. 

Jag önskar dig en trevlig dag.

Om du som läser skulle kunna tänka dig ha en visning eller vill veta mer vad jag jobbar med, så får du gäna mejla mig idagunnarsson.91@hotmail.com så kan vi bestämma en dag som jag kommer hem till dig.