Nu var det ett tag sedan som jag bloggade.

Det beror bland annat på att jag inte har orkat på grund av en käftsmäll som jag fått av mina utsättningssymptom efter mina antidepressiva piller. Min hjärna håller på att förändras och då blir bieffekterna nästan dubbelt så jobbiga som de var i början av processen. Det har tagit kål på mig då jag knappt känner igen mig själv längre. Jag har hört att det bara är under en period som symptomen varar. Jag hatar när jag inte kan ha kontroll över mig själv då jag har ångestattacker och deppressionssvackor emellanåt. Det går inte att tänka klart och närminnet är typ som en guldfisk då det bara försvinner ur huvudet och man känner sig så efterbliven, och det är väldigt påfrestande då jag vet att inte detta är likt mig. Samtidigt får man magont och läskiga hjärnzippar så fort man fokuserar med blicken på saker. Inte nog med att man måste ha solglasögon så fort det är ljust ute då jag blev extremt ljuskänslig och inte heller klarar av höga ljud, vilket leder till huvudvärk och sjuk iriitation. 

Det som jag lider mest av är min extrema humörssvängningar som inte är att leka med   blir otroligt lättirriterad och kan bli det av ingen anledning alls... Känslorna svamlar runt i huvudet och har då haft svårt att fokusera på allting runt omkring mig.  Har svårt att läsa och fokusera på läsning av texter och ord då synen har blivit dåsig. Det är svårt att uppfatta handlingen i det man läser då allt bara susar framför ögonen   Jag sluddrar när jag pratar och måste ibland stanna upp och leta upp vanliga ord som bara kan vara som bortblåsta i skallen på mig vilket är ett problem när man har möten inom jobbet och vill verka proffisionell. 

Jag valde att sluta med mina tabletter på grund av att jag mått bättre psykiskt och kände att det var dags att trappa ner och till sist sluta. Jag har mått så otroligt bra och verkligen jobbat med alla jobbiga problem som kommit mot mig och försökt tänka positivt och verkligen velat få ut något av mitt liv. Jag har kännt mig som en ny människa och har hunnit växa en bra bit och hittat mina mål i livet. 

Jag ska ge det några dagar och se hur jag känner mig... Annars får jag sväja stoltheten och acceptera att jag är den jag är och snällt börja knapra dessa glädjepiller igen. Jag har gått igenom mycket i mitt liv som jag går runt och bär på och som inte försvinner av sig själv. Har försökt att ha i tankar att man inte ska påverkas av sin bakgrund och bara försöka se framåt men det är inte alltid så lätt. Man ska vara snäll mot sig själv (vilket jag har svårt för) men det är något att ta tag i härnäst och försöka påminna sig själv om med jämna mellanrum. Det är dig själv du umgås med varje dag i resten av ditt liv och därför ska du skämma bort dig själv och lyssna på din kropp. 

Jag har samtidigt lagt ner fysiskt arbete i min verksamhet även om jag har mina problem som jag skrivit ovan, då det är bra att man är lite aktiv, annars är det lätt att man tappar allt och kanske fastnar och mår ännu sämre.

Jag är en fighter och jag kommer fortsätta att kämpa för mina mål.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var ett tag sen som jag bloggade och det har berott på massa olika saker som dykt upp i livet! Men känner att idag orkar jag skriva lite...    Först och främst vill jag bara be om ursäkt till allas liv som jag "mörknat" med min nedstämdhet och ...

Ja nu är det nog. Jag har svårt att koncentrera mig på mitt jobb för allt jag gör blir halvdant, jag ballar ur för ingenting, jag hittar inte glädjen i någoting alls och allting är bara så extremt jävla jobbigt då ångesten har tagit över mitt huvud i...

Hejsan hejsan!   Vilket utmande jobb jag har! Det kan verkligen skilja sig från dag till dag då man tar kontakt med så många människor som man både känner och inte. Vissa blir man positivt överraskade av medans andra har tråkiga attityder.  Men...

Hela min helg blev inställd på grund av att jag i fredags blev dunderförkyld med influensa   så det fick bli hemma arbete istället, men det skadar inte. Ibland går det inte som man vill men då är det bara till att bita ihop och göra det bästa av sake...

När man tänker tillbaka på sitt gamla jobb och känner att man aldrig mer skulle kunna tänka sig att jobba liknande någonsin igen! Eller jo kanske för någon dag sådär men inget långvarit. Jag har blivit så bekväm i detta yrke så det skulle nog vara sv...