Ja nu är det nog. Jag har svårt att koncentrera mig på mitt jobb för allt jag gör blir halvdant, jag ballar ur för ingenting, jag hittar inte glädjen i någoting alls och allting är bara så extremt jävla jobbigt då ångesten har tagit över mitt huvud igen. Jag är så utmattad på dagarna och har ont i kroppen då jag är i ett skov. I fredags låg jag i sängen konstant hela dagen och sov.. Hade ingen ork i kroppen och kunde kanppt gå ut med hundarna. Jag gick upp kl 18 då jag blev väckt och fick gå upp. Innan jag somnar på kvällarna med hjälp av sömnmedel måste jag skriva av alla mina tankar som snurrar i huvudet då det bara är massa saker som gör mig arg och dumma saker som jag tror ska hända. Jag vaknar upp med ångest varenda morgon och då är hela dagen förstörd. Ungefär så ser min vardag ut nu för tiden. Jag tar ut alla mina rädslor i förväg och de kan se ut på olika sätt som att man kommer sluta upp som hemlös för att ,man inte orkar prestera eller att man blir lämnad ensam eller blir dömd för den man är typ. Det har tagit tid för mig att ens orka skriva ner alla dessa tankar då hjärnan är helt matt.

Jag läste här om dagen ur en blogg där någon hade skrivit som stämmer exakt in på mig hur det är att leva med deppression, social fobi och ångest. Vem kunde tro att jag lider av det det? Tänkte radda upp lite meningar till er som inte förstår!

Depression är när du under en längre tid har känt dig nedstämd och inte riktigt kan koncentrera dig på vardagarna. Eller känner orkeslöshet eller bara meningslöshet, då kan du vara i en depression. Att få depression kan variera mellan olika, de kan vara på grund av stress som du som person inte kan påverka. Förlust eller konflikter med personer du tycker om, då uppstår även en stress. Antingen har man det en liten period i livet eller som jag fööör länge utan att det blir bättre.

Hur är det att leva med depression? Tänk dig en sommar utan sol, en vinter utan snö du kommer inte finna lycka i det. I en depression känner du dig exakt så, vart är min lycka när jag behöver den? Du försöker hitta på saker du gillar, men finner inte lyckan i det på samma sätt som du gjorde förr. Jag vill oftast dölja när jag mår dåligt, därför använder jag mig av en metod som jag kallar ''masken''. Då jag 'sätter på'' mig en mask som visar bara lycka, men egentligen bakom denna är den en ledsen tjej som vill ligga i ett mörkt rum. Man orkar egentligen ingenting, folk kan tro att man är ''lat'' men i själva verket är det inte lathet utan depressionen som utlöses. Jag sover dåligt på nätterna och kan lätt sova till 12 på dagarna och det beror inte på att man inte gjort något med sitt liv typ att man blivit försoffad utan det är helt enkelt deppressionen som är igång. 

Socialfobi är när du får ångest inom dig när du står i centrum och får en massa uppmärksamhet. Man är väldigt rädd att folk ska döma allting man gör, och att man ofta gör bort sig. Att ha socialfobi är inte samma problem som ''rampfeber'' eller ''nervös inför ett tal'' utan det är någonting snäppet värre. Livet begränsar en och sätter gränser med socialfobi lever du inte längre samma liv som innan du kommer känna starkare ångest.

Hur är det att leva med socialfobi? Det är som att du står framför alla människor men inom dig händer det någonting ingen annan kan se. Du börja känna en känsla som jag inte kan förklara, en hemskt känsla. Du vill  bara springa därifrån, du vill stänga in dig ensam i ett mörkt rum där ingen kan hitta dig. Bara vara ensam, inte ha någon kontakt alls. Jag blir yr när detta infaller mig, och måste sätta mig ner direkt för att jag kan svimma annars. Fingrar domnar bort, och du får en grov ångest i bröstet och vill bara gråta. 

Ångest är en stark känsla i din kropp av oro och rädsla. Det är en otroligt otroligt stark känsla i kroppen som kan vara svår att förstå att de har att göra med hur du mår psykiskt. Det finns olika punkter av ångest

* Dom personer som får det en gång i livet

* Medans andra kan ha en stark ångest som sitter kvar och återkommer. 

Ångesten gör att din stress är värre än andra människors, minsta lilla som du blir stressad över kommer ångesten direkt på besök. 

Hur är det att leva med ångest? Det kännas som man lever instängd i en platslåda, omvärlden ser dig, men du kan inte se dom. Du tror att du är ensam men egentligen inte är det alltså avskärmande från omvärlden. Jag har det väldigt svårt att slappna av, jag måste alltid ha reda på exakt allting och se mig omkring.  På grund av min ångest blir jag så otroligt lätt irriterad, jag är rastlös jag kan inte vara stilla för länge utan måste röra på mig och blir otroligt otålig som person. 

Att kränka någon som har en depression är det dummaste du kan göra, för vi kämpar varje dag. Tar vi oss igenom en dag känner vi oss otroligt stolta, för att det är jobbigare för oss. Det är inte bara att göra dom saker i sin vardag som man måste. Utan dessa saker som är er vardag är lätt för er, men för oss är det tre gånger så mycket svårare. Vi alla har dåliga dagar men vi har dåliga dagar oftast varje jäkla dag. Ni förstår inte hur jobbigt det är inte kunna leva ett normalt liv där man kan göra allting, jobba, ha kul utan att behöva använda en mask. Har du någon av dessa ''sjukdomar'' så ska du veta, du är inte ensam. Det är otroligt många andra människor som har det och du är lika viktig som alla andra människor. Vi är alla lika värdefulla. 

Jag har kämpat i flera år (så länge jag kan minnas) med dessa plågor på grund av min livssituation och annat under så lång tid utan hjälp med det psykiska. Men sen fick jag äntligen hjälp utav experter som också kunde underlätta min vardag med olika tips där man också blev påmind att man faktiskt är sjuk och tex har nedsatt arbetsförmåga osv...

Jag har verkligen kämpat som om jag vore frisk sedan jag gick ur skolan för att jag inte visste att man kunde få ekonomisk hjälp. Jag har tackat ja till alla jobb som jag kunnat få även om det inte varit lämpligt just för att man förtränger sina sjukdomar. Det var jobbigt till en början att faktiskt ta steget att be om hjälp men gud vad det har lättat på hjärtat att få hjälp och få stöttning att det är ok att vara sjuk. Mina antideppressiva hjälpte mig en bra bit på vägen så känner ni där ute att texten stämmer på er så sök hjälp för det finns att få!

Jag slutade med mina anti för att jag mådde bättre men som jag skrivit i min andra inlägg, men jag funderar starkt på att börja med någon sort igen för det här håller inte... Då jag känner att jag är tillbaka på ruta 1 igen.

Ha en trevlig söndag och hör av dig till mig om du känner samma eller bara vill dela känslor!

Hejsan hejsan!

Vilket utmande jobb jag har!

Det kan verkligen skilja sig från dag till dag då man tar kontakt med så många människor som man både känner och inte. Vissa blir man positivt överraskade av medans andra har tråkiga attityder.  Men sådant får man räkna med. Det är inte alltid jätteroligt men om man tänker hur mycket det kommer vara värt i framtiden för jobbet man gör nu. Det gäller att inte ge upp och förstå vad det är man jobbar för! Jag har ett varför som driver mig till att göta saker utamför min comfortzon som jag aldrig annars skulle ha tanke på att göra annars.Typ som att ta upp kontakten med folk som man både känner och inte känner. Det är ett jobb som får mig att utvecklas som person. Allt är tack vare Forever, de ger mig en chans att kunna leva det livet som jag själv vill och kunna uppleva saker som jag aldrig någonsin vågat drömma om. Kommer skriva om mina varför i eget inlägg.

Bortsett från de jobbiga stunder så finns det inget bättre än att kunna sitta ute i skogen på en sten i solen och jobba. Det är väldigt tacksamt och avkopplande