Jag har aldrig varit den personen som vågat sticka ut eller stå i centrum överhuvudtaget. Jag har aldrig vågat testa något nytt. Jag är den som helst vill sitta hemma och typ mysa med mina närmaste, och tackar väldigt sällan ja till inbjudningar där det finns nya människor.

Helst vill jag bo i ett hus djupt in i skogen där man inte träffar människor och har sin egna lilla trygghet och typ planterar sina egna grödor. De där med att våga saker utanför sin trygghetszon och få bättre självförtroende kommer ju automatiskt av sig själv när man blir äldre! ELLERHUR?! Jag har väntat i säkert 13 år på att den dagen skulle komma. Men inget har hänt. Jag är säkert inte den enda som tänker och känner precis som jag.

Jag kom först i kontakt med Forever genom att jag blev bjuden till ett aloe vera party. Produkterna fångade mitt intresse och jag köpte till en början Aloe Gel med tranbär/äpple och en tub med Aloe Heatlotion.  

Att ta en sup med Aloe vera på morgonen är ett bra sätt för mig att ta mig upp ur sängen, för att kunna ta bort den äckliga smaken i munnen genom att lätt skölja ner den supergoda "juicen" och samtidigt veta att den gör mig gott!

Sen fortsatte jag att beställa fler dunkar av gelen och senare fick jag förfrågan om inte jag var intresserad av att veta vad Forever innebar samt om jag hade intresse för att själv jobba med henne. Sedan kanske om jag skulle kunna tänka mig att ha en visning hos mig som hon skulle hålla i. Jag tackade jag till visningen. Men förfrågningen om att ha visningar osv var inte riktigt min grej. Att stå och prata inför folk som ska lyssna på mig hör inte riktigt ihop med mig så jag tvekade lite. Jag fick svaret "men det har faktiskt de flesta av oss i början då det är låååångt utanför ens comfortzon. Särskillt när man inte vet vad det innebär. Det blev diskussion om att det går att jobba med sina fobier och att när man väl lärt känna produkterna så går det mycket lättare. Jag har liksom aldrig orkat ta tag i mitt självförtroende och min fobi då jag tänker att jag får lära mig att leva med det, för jag jag har svårt att tro på mig själv och jag har min sjukdom som drar energi från mig.  

Anyway...

Efter lite tänkande så gick jag till sist  med på ett möte med min coach Madde där hon visade mig möjligheterna vad Forever innebar.. Men det var obehagligt att ha sagt ja och att ha en känsla som säger att detta inte kommer att gå så bra. 

Men jag är så glad att jag tackade ja! Madde har öppnat dörrarna för mig och tvivlade inte en sekund på mig, och det var ju tur...

Den första visningen gick jättebra och jag fick ihop till mina första 2 CC så jag kunde göra min beställning och bli en i gänget. 

Så lätt det var att tjäna mina första pengar på någon annan som gjorde jobbet åt mig. Jag fick ångest och tänkte hur lyckat kommer detta att bli om jag själv ska hålla i visningar i framtiden. Det kommer liksom inte att gå.. Så ångesten tog över och jag funderade på att inte göra mer på grund av min dåliga självbild. Viljan är något jag haft från första början men det är riktigt jobbigt att inte våga! 

Bara för att jag fått mitt återförsäljar ID så betyder inte det att man är fast föralltid och man varken går back eller plus på något så de var värt ett försök i alla fall tänkte jag. Jag har ju liksom redan jobb på gekås där det alltid behövs folk så det kanske var lika bra att jag gick tillbaka dit och slava.... 

Den första beställningen på 2 CC innebar även att jag skulle beställa varor till mig själv för att jag skulle veta vad jag säljer.  Men allt eftersom jag använde produkterna så blev det automatiskt att jag pratade om dem på jobbet och för nära och kära. För vissa blev jag en räddare i nöden på grund av dessa mirakelprodukter då jag hade de flesta krämerna nära till hands. Detta gjorde då mig tillfredsställd med att få kunna hjälpa andra.

Oron om hur allting skulle gå för mig att hålla i visningar växte mer och mer då det faktiskt är halva jobbet att sälja. Men min coach skulle alltid till en början (nu med) hjälpa mig att komma igångoch hålla mig på banan. Så det blev fler visningar som Madde fick hålla i.

Dagen därpå var det dags för en visning till som min systers kompis skulle hålla i. Men det var bara min syster som hade anmält sig då det inta var så lätt för folk att ta sig hem till henne mitt i veckan. Så Madde sa till mig att jag lättt kunde hålla i den själv just för att träna.... Efter några om och men så fick det bli så och jag fick även låna med mig ett set av sminket som vi även säljer.

Dagen kom och Madde ringde och peppade mig innan jag skulle åka dit.. PANIKOCHSKRÄCKSLAGENTALIVETAVMIGVARFÖRGÖRJAGDETTA? var mina tanka på vägen dit... Hur det gick på visningen kommer i ett annat inlägg.

God kväll!

Hej och välkommen till min blogg! 

Den kommer att innehålla ungefär vad den heter "ForeverLupus".

Jag är återförsäljare inom verksamheten Forever och rekommenderar aloeveraprodukter av hög kvalitét. Samtidigt som jag har en kronisk sjukdom som heter SLE (systemisk lupus erythematosus). Lupus betyder vargbett, det därfor jag har bild på en varg på min header. 

Med andra ord kommer jag att ha Lupus Forever och kommer jobba med Forever Forever! :)

Jag har varit återförsäljare i typ en månad och har haft enstaka visningar med hjälp av min upline Madde. Målet är att snart kunna hålla i visningar själv och förhoppningsvis bygga team. 

Min största fobi är att stå i centrum och få all uppmärksamhet, och att prata inför folk överhuvudtaget. Det gäller även inför vänner och släkt. Så jag jobbar mot vad jag egentligen inte vågar, då jag känner att jag behöver utmaningar i livet. Ett av mina varför är att få utvecklas personligen och att våga vara jag.

Från att vara nere på 0 med dålig självkänsla, och deprission/social fobi så siktar jag långt, och det kan ni följa här.

Jag kommer att skriva om min väg från mitt perspektiv som återförsäljare och hur det hänger ihop med min sjukdom då jag vill kunna inspirera andra. 

Lite kort om vad min sjukdom innebär :

Det är en systemisk reumatisk sjukdom som gör att min kropp angriper sig själv (stöter bort mina inre organ). Det är väldigt påfrestande och det påverkar mig dagligen både fysiskt och psykiskt. Några av symtomen är ledvärk, onormal trötthet som inte försvinner hur mycket jag än sover och detta varierar då sjukdomen går i skov så det är liksom inget man kan styra över själv utan de kommer och går som de vill. Det är en osynlig sjukdom som inte syns på utsidan i mitt fall men den gör att jag har svårt att jobba normala arbetspass och måste därför välja med omsorg och jobba max 50%.  Jag har haft diagnosen i över 9 år och jag medicinerar varje dag mot detta så jag har lärt mig leva med den. Mer kommer ni att få läsa i bloggen :)

Glad påsk!